Kämpar

Det har ju inte alls blivit som jag planerat eller hoppats, varken med blogge, ryggen eller livet, särskillt inte under 2012. 2012 var närapå ett lika dåligt år som 2011, var och 2013 börjar inget lovande.

Men några saker gjorde jag faktiskt som jag är stolt över under 2012, jag gick på bröllopet, jag klarade av det trots smärtorna så stannade jag i 10 timmar. Jag slutade senare också att röka, helt och hållet och är nu uppe i 200 rökfria dagar. Jag slutade även dricka Coca Cola zero, något som också är oerhört beroendeframkallande. Jag gick inte ned i vikt men jag gick heller inte upp och det är riktigt strångt, jag höll vikten och har gjort i ett år nu. Jagreste med tåg i 8 timmar tur och retur till Östersunf, dock blev det ingen Åretripp. Jag har pendlat mellan två städer och skrivit ett prov i månaden under hösten 2012, trots att det gjort väldigt ont i ryggen att sitta där. Jag började även köra bil, något som jag inte gjorde på flera månader under våren och sommaren. Jag har också lämnat och hämtat min dotter varje dag på skolan, jag har alltså varit utanför dörren i princip varje dag under hela sensommaren, hösten och vintern och det är också underbart när man legat i en säng i två månader på vårkanten.

Jag har inte alls gjort den fysiska framgångsresan jag hoppades på men jag har ändå lyckat med flera saker och jag ska försöka uppfylla flera mål under 2013, även om året i sig börjat riktigt dåligt.

Jag lovade mig på nyårsafton att jag skulle, gå ut och festa iallafall en gång under 2013 och faktiskt dricka alkohol. Eftersom jag äter värktabletter dygnet runt så jag jag ju varit nykter sen en fest i oktober 2011 och innan dess var det nog ett år sedan jag drack. Men den där festen har jag redan lyckats genomföra =) den 21 jan 2013. Bra va!

Sen är det ju det här med min 30 års dag, jag ville ju krypa runt på golvet med min dotter och åka rutschkanor på busfabriken men det kan jag inte göra, tyvärr! Jag kan fortfarande inte böja mig eller komma ner på golvet, alltså blir det väldigt svårt att leka runt där. Så jag hade släppt det och tänkt mig bara en fika i hemmet, men har nu fått världens ångest över detta val och vill absolut inte! Jag vill ändå försöka genomföra en lekdag på busfabriken med min dotter och det är mitt beslut! Det är en plan och en dröm sedan bloggens start och det är det jag vill göra! Jag hade glömt bort detta men plötsligt så kom jag på vad jag egenligen ville göra och det var att gå till busfabriken med min dotter och ett par timmar senare så kom jag ihåg första inlägget i bloggen, så det har liksom sakta återkommit vad jag faktiskt ville göra på min födelsedag eller på lördagen två dagar efter min födelsedag!