Hittade en bild på en annan blog om rehabilitering, för mig är bilden väldigt talande, jag har klivit över till den högra trappan efter att ha stått länge och vägt på den vänstra!
Just nu är jag i läget stöd, där min mamma stöttar mig nåt så otroligt genom att avlasta mig för att jag ska kunna bli bra i ryggen. Sedan är jag på trappsteg tålamod, där jag tvingar mig själv till tålamod och att de små saker jag ändå gör kommer ge utdelning. På trappsteget tid ingår två saker, dels att det kommer ta tid att bli bra efter 5 års problem men också att jag måste ta mig tid att göra övningarna. Undervisningssteget är det jag kan jobba mest med just nu, genom möten med läkare, naprapat och genom böcker och internet så lär jag mig hur jag ska gå tillväga.
Vissa saker på det vänstra trappsteget upplever jag ännu, bittrhet över att just jag ska behöva gå med dessa smärtor och lida, skam över att jag är överviktig, skuld över att jag inte kan leka med min dotter som jag vill, ensamhet genom att jag inte bara kan ge mig iväg på tjejkväll och ha kul för att ryggen inte pallar, oro för att jag alltid ska ha en dålig rygg men jag kan välja att inte stå kvar i den vänstra trappan utan jag går över på den högra nu och jobbar mig upp till toppen av trappan!
Det här är också en symbol av toppen på Åreskutan, för att kunna genomföra det så måste allt klaffa och när jag står där uppe så kommer jag har återfått min livskvalitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar